Jag börjar bli lite mer confident på jobbet vilket också betyder att jag börjar gilla det mer och mer, samtidigt som vissa saker är verkligen inte trevliga att ta hand om. I går träffade jag en junkie tjej som var exakt lika gammal som mig. Tom samma födelsedag. Jag satt sjukhusvakt då hon var 3 månader gravid och trodde hon skulle få missfall. Detta var hennes 32: a graviditet. Hon hade 8 barn, gjort 10 aborter och haft 13 missfall. Vi pratade en hel del då det tog en evighet att se en doktor. När de väl kom och skulle ta blodprov fanns det inte en enda ven i hennes kropp som fortfarande fungerade då hon hade injecerat så mycket droger att venerna kollapsat. Inte ens venerna i fötterna funkade längre. Trots detta hade vi en riktgt trevlig discussion om livet och män i största allmänhet.

Höll idag på att nästan bli överkörd av 12 polis motorcyklar, 10 polis bilar 4 stretch limos och en ambulans som körde i karavan från flygplatsen till stan. Det var de första deltagarna i APEC som andlänt inför veckans topp möte i stan.

On a more positive note - jag är utbjuden på date på lördag vilket jag ser fram emot men är ganska nervös över. Han är min grannes kusin och vi träffades över en kopp kaffe härom dagen. Vad som är bra är att han är i min ålder och inte polis. Det är också ett plus att han är trevlig, ser bra ut och kan hålla en konversation som inte innehåller ordet "fuck" i varenda mening. Vad som är lite konstigt är att hans ex fru är svensk och jag undrar om han har en svenskfetish?

Australien 2007

I går fick vi ett jobb att åka till Centralstationen i Sydney och leta reda på en 16 årig pojke som var vilse. Vi hittade honom och förstod ganska snabbt att han hade en mental disability. Han kunde sitt namn men visste inte var han bodde, sitt hem telefon nummer eller hur han skulla komma hem. Vi tog honom till polis stationen och hittade honom i data systemet. Han hade en mental sjukdom som gjorde hans mentala ålder 10 år gammal. Det visade sig också att detta var långt från första gången som han hade hittats på en tåg station. Mer än 20 gånger hade han rymt hemmifrån. Åkt tåg runt om Sydeny i flera dagar tills han själv ringde polisen och bad att bli hämtad. Vad som var mer upprörande var att hans familj inte längre ville veta av honom och han var inte välkommen tillbaks när han blev hittad.

Jag ringde hans mamma och sa att vi hade pojken här, hon sa att hon inte brydde sig och hon ville inte komma och hämta honom. Om han ville komma hem igen kunde han sätta sig på ett tåg tillbaks. Jag sa att hon var fortfarande ansvarig för sin son och vi kan inte sätta honom på ett tåg kl 3 på natten och hoppas på det bästa. Hon svarade att "Whatever" och la på luren. Jag ringde då docs dit vi rapporterar alla barn som far risk av att bli övergipna och i behov av hjälp.

Docs är enligt deras web site "The NSW Department of Community Services (DoCS) promotes the safety and wellbeing of children and young people and works to build stronger families and communities." What a load of crap!!!! Deras svar var att i och med att han var 16 år så är det upp till honom själv att hitta någon stans att bo, oavsätt hans mentala hälsa. Jag frågade hur det skulle ske då han inte klarar sig som en vanlig 16 åring skulle. Det är 3 på natten, han har inga pengar, kan inte få ett jobb, har ingen pension, ingen tillgång till en säng, toalett kläder osv som är en rättighet för de flesta människor.

Docs svarade "Yes i know its sad, but according to the legislation there is nothing we can do". Jag ringde runt till olika hostels för hemlösa vilka alla var fulla för natten. Lyckades ill slut hitta ett i Parramatta, 40 min körväg. Ringde tillbaks till docs och frågade om de kunde betala taxi dit vilket kunde vara en möjlighet om jag ringde mamman först och bad henne om att betala.

Jag ringde mamman tillbaks och informerade henne om att docs nu var inblandad och vad som skulle hända. Hon skrek i telefonen "påstår du att jag inte bryr mig om min son, varför har du ringt docs?! Jag kommer och hämtar honom nu." 45 min senare kommer mamman och hennes bror instormande och vi sätter oss alla i ett mötesrum.

Jag kan förstå var mamman kommer ifrån och hur jobbigt detta kan vara för henne. Pojken försvinner i ett par dagar och ringer sen polisen för att bli hämtad. Ett par gånger i veckan får de hämta honom på olika polis eller tågstationer mitt i natten. Hon har två andra barn som hon får väcka och sen köra ofta en timmes resväg för att hämta honom. Jag kan förstå att hon har fått nog. Men om inte hon tar hand om sin son vem skall? Det finna ingen hjälp att få från någon myndighet eller organisation i att ta hand om honom. Foster hem är inte ett option då han är 16 år. Han är inte tillräckligt mentalt efter för att komma på en instution. Vi kan inte ta honm till rätt myndighet då han inte är självmords benägen.

Under hela mötet satt pojken med ansiktet i händerna och ryckte till som en liten hund varje gång hans mamma pratade. Hela hans kropp darrade och han kunde inte prata eller titta upp. När de sen gick råkade mamman stöta till honom och han började gråta och sa "please dont hit me".
Mitt hjärta sjönk ännu djupare och jag kollade alla security cameras så de inte började slå honom utanför stationen. Min partner fnös åt mig och sa att det enda den pojken behöver är en rejäl flogging så han kan inte stå eller gå. "That would teach him a lesson". Han sa också att i och med att mamman var så liten så kunde hon inte rå på honom. Hon behövde en stor man som satte pojken på plats.

Japp mina damer och herrrar, det här är Australien 2007 inte 1807...

I går damp det ner ett stort tungt paket från universitet. Det var sista drösen med skol böcker som landade tillsammans med en stor klump ångest. Om två dagar börjar min sista termin som "probationary constable" och i January blir jag en confirmerad polis in New South Wales. Det är dvs om jag klarar alla 4 tentor, 12 prov, 3 progress reports, medical undersökning, fett test och det fysiska provet. Helt otroligt att jag redan gjort två terminer och att det börjar närma sig slutet på denna helvetes tid. Samtidigt vill jag inte att det skall ta slut då arbetsbördan och ansvarstagandet ökar trippelfalt.

Bara tanken på att om tre månader kommer jag vara den mest seniora i polistrucken. Läskigt värre, för både mig och de jag skall rädda från allt ont.

Australien har drabbats av hästinfluensa som antagligen kommit hit med en sjuk märr från Japan. Den sprider sig som en löpeld genom landet och hela racing industrin står stilla. Detta är otroligt stort i detta land som älskar att spela på allt som rör sig. För oss inom polisen betyder det att alla polis hästar står i karantän och kan inte användas i nästa veckas stormöte APEC. Tiihiii...Just nu är det hysteri här nere framför allt inom delar av poliskåren över att Bush och grabbarna skall vara på ett och samma ställe i en vecka. Som tur var skall jag inte jobba under denna tillställning och slipper bråka med alla protestanter.

På en mer positiv note kan jag meddela att jag skall på date på Fredag med en manlig varelse som faktiskt är i samma ålder som undertecknad. Kul men pirrigt. Håll tummarna för att han kan prata och inte dreglar. Som tur var har jag fått två fina finnar på hakan som lyser rött.

Köttbulle fest down under

Jag har nu nästan ätit mig igenom ett helt kilo svenska köttbullar sen förra veckans ikea besök. Då jag inte har nån frys måste de liksom ätas upp innan de blir för gammla. Köttbulls macka, köttbulls pasta, köttbulls gryta och ett antal kalla köttbullar har ätits upp. Kanon de första 4 dagarna men nu börjar jag bli köttbulletrött.

I går brottades vi med en Mauri som hade traditionella tatueringar i hela ansiktet a la "Once we were warriors". Han var helt galen då han tagit väl mycket av drogen "ice" i sitt liv och var elepticer. Han hade en fit och ambulancen försökte hjälpa honom men han blev väldigt våldsam. Vi var sex poliser i ett litet pytte rum som försökte hålla fast honom. Det var som att brottas med en snappy krokodil. Hans käkar klappade efter oss när vi försökte hålla fast honom och ge honom en spruta. Vi sprayade med peppar spray honom men han blinkade knappt. Som tur var hade vi den nya "glass bilen" som vi till slut fick in honom i och transporterade honom till sjukhuset. "Glass bilen" är helt i plast och fången kan inte skada sig lika illa om dom blir galna där inne. Det enda negativa är att luft konditioneringen surrar väldigt högt och många junkies blir tokiga av.

Är ice lika vanligt i Sverige som här nere? Vi har en riktig epedemi som bara blir värre och värre.

Nu är det dax att snöra på bootsen igen och göra ett natt skift i lejon parken.

Var är min ishuffle????

Någonstans i min lilla lägenhet har den lilla jäveln försvunnit. Letat överallt inklusive storstädat men den är puts väck. Hur kan den bara försvinna? Kanske skulle jag låna med mig lite forensic utrustning från jobbet och en sniffer hund som kan luska fram den.

Ex-maken ringde och frågade vad tusan jag gjorde på en internet dating site. Visserligen en bra fråga i och med att jag sa till honom att jag vill vara singel resten av livet efter att ha levt 11 år med dito. Sen skilsmässan har jag varit på en hel del dater vilket i och för sig varit jättekul. Men de är allihop poliser och runt 28 år. Det skulle vara kul att ha något annat än polis stuff att prata om och det hade varit kul att träffa nån född i samma årtionde.

När jag inte jobbar har jag ju hand om smålopporna vilket gör det svårt att träffa nån annan genom hobbies eller var man nu träffar folk. Så en ensam natt satte jag upp min profil på en date site här i Sydney. Det visade sig att exet gjort likadant och hittat mig och blivit förolämpad. Sodd off!!! Mitt liv, jag datar om jag vill!!!

Våren har kommit!

Långsamt men säkert börjar livs lusten återvända efter en ovanligt lång och hemsk vinter. Magnolian blommar och det börjar bli riktigt vackert. Det har regnat hela vintern vilket gjort underverk för alla parker och trädgårdar som nu börjar grönska igen. Sydney bereder sig för stor besök av 21 världs ledare som kommer hit i Septembers APEC möte. Hela NSW har fått en ledig dag den 7:e Sept så de kan hålla sig hemma och inte störa de viktiga nissarnas agenda. Polisen har fått special tillstånd att stoppa och söka folk utan speciell anledning. Jag kommer inte nämna vad jag tycker och tänker om detta i denna blogg.

Längtar hem!!!! Längtar hem så det kryper i kroppen, men som tur var stillades min längtan efter ett supertrevligt besök på ikea. Kaviar och köttbullar inhandlades och nu kan jag överleva ett par månader till

Chris

I natt tog vi hand om en liten fyra årig abbo pojke som hade hittats utan sina föräldrar klockan 11.30 på en gata mitt i stan. Han stod blick stilla och höll i en soptunna när en man hittade honom tog honom och ringde polisen. När vi kom dit frågade jag pojken om jag fick lyfta upp honom vilket var okej. Han kröp upp i min famn och började gråta. Han höll fast mig i ett järn grepp och och jag kramade honom försiktigt och strök honom över ryggen. Hans kropp var så liten och späd och det kändes som jag skulle göra sönder honom om jag kramade för hårt. Många abbos hatar poliser och jag var orolig att han var rädd för mig. Jag strök honom över huvudet och lovade honom att hitta hans föräldrar. Det var svårt att förstå honom och han visste inte var han bodde eller vad han hette i efternamn. Han sa att han hette Chris och var fyra år. Min partner tog undertiden detaljer av de som hittat honom och de tyckte att de kände igen honom från tidigare. Efter 10 minuter somnade den lilla pojken i min famn. Han måste ha varit helt utmattad.

Plötsligt kom det en man springande och ropade den lilla pojkens namn. Det visade sig att det var pojkens pappa som jag har träffat tidigare. De flesta abbos som lever i detta område ofta alkohol eller drog misbrukare, krimminella och arbetslösa. Denna pappa är en av de få som verkligen försöker göra vad som är rätt men har hela tiden oddsen mot sig. Han har tidigare varit kriminell och drogmisbrukare och har suttit i fängelse större delen av sin ungdom. Han har dock själv "cleaned up his act". Han har numera ett jobb och har helt slutat med alkohol och droger. Han har ensam vårdnaden om sina fem barn då mamman är gravt alkoliserad och väldigt våldsam. När hon är full kommer hon till hans hus och skriker och svär, slåss och förstör saker. Då han varit i fängelse vet han att han så mycket som rör henne kommer han åka direkt i fängelse igen. Han ringer oss direkt och vi går dit och drar bort henne. Vi tar ut en order på henne som säger att hon får inte komma närmare än 100m av hans hus om hon druckigt alkohol. Om hon gör det så åker hon i fängelse.

Då mamman varit nykter i en vecka lät pappan ha pojken då han har svårt med dagis när han jobbar. Mamman började dock dricka igen och hon körde pojken till pappans hus, lämnade honom gården utanför hans hus och stack. Hon skickade ett sms till pappan om att polken var där ute men han kollade inte sin telefon förren 30 min senare och när han kom ut var pojken borta. Pojken blev rädd för mörkret och gick ut på gatan och gick sen vilse. När vi träffade pappan var han helt hysterisk och utom sig av oro.

Djävla subba!!! Fan ta henne när vi får tag på henne.
En del har det så svårt att försöka göra det rätta för sin familj och han har verkligen ingen som kan hjälpa honom. Han är en av de få jag mött som faktiskt försöker göra det bättre för sina barn men har inte en chans. Det positiva här är dock att denna pojke har åtminstone en förälder som är vettig och bryr sig. Tur är också att inget värre hände. Han blev inte bort rövad eller påkörd och vi hittade hans pappa.

Resten av natten hade jag lukten av den lilla pojken med mig och som tur var hade jag en bra partner att prata med. Vårt skift slutade klockan 7 på morgonen och då gick hela teamet till puben för morgon drinks och frukost.

I kväll känner jag mig dock bara ledsen för allt djävligt här i världen och arg för att vi inte kan göra mer för de som behöver det. N

rapport från sjukbadd

Min kropp fick nog i förrgår och sa till på skarpen att den behövde vila. Var på en mycket otrevlig trafikolycka och efteråt hade vi debriefing på stationen. Vi satt ner och när det var dags att resa sig ville min kropp inte vara med längre. Jag gick hem och stöp i säng. Doktors besök visade att jag hade fått lunginflammation och vila beordrades. Har nu spenderat två underbara dagar i sängen och jag känner mig som en ny människa. Det har helt enkelt varit för mycket och kroppen sa ifrån. Så nu kan jag i lugn och ro sitta framför datorn och göra färdigt mina två sista tentor för denna terminen, och när de är gjorda är jag halvägs där. Bara en termin kvar och sen blir jag en riktig polis. Läskigt. Jag är absolut inte redo ännu och måste lära mig väldigt mycket om jag skall vara den mest erfarna på trucken. Det är så otroligt komplicerat alltihop och jag har ångest ibland för att inte göra ett bra jobb. Pappers arbetet är enormt och då gör jag inte ens de komplicerade bitarna ännu.
Nä, nu kryper jag ner i sängen igen med min elektriska filt och somnar om.

Hade första trafik olyckan idag med dödlig utgång. En mamma gick över gatan bärandes sin lilla tre åring och blev påkörd av en lastbil som inte såg henne. När vi kom fram hade ambulansen redan kommit och hade tagit över från de utmattade vittnena som hade försökt rädda deras liv. Den lilla flickan klarade sig inte och mamman har allvarliga yttre och innre skador. Så fort vi kom fram insåg vi hur allvarlig olyckan var och jag blev alldeles lugn. Jag visste precis vad som skulle göras och tog snabbt kontroll över incidenten. Jag har varit med om en hel del allvarliga händelser och varje gång känns det som mitt normala total kaos inne i huvudet blir helt lugnt och jag är i total kontroll och har en alldeles klar bild över vad som måste göras. Ju mer stressfull situationen är desto coolare blir jag.

Frågan är bara om jag inte är allför cool. Den lilla flickan var precis en månad yngre än min yngsta dotter, mamman ett par år äldre än mig. Trots detta kände jag ingenting och bara tänkte på vad som skulle göras next. Jag pratade med pappan och resten av familjen och organisereade en buss för att ta dem till sjukhuset.

Fortsättning ett par dagar senare...

Efter olyckan hade vi debriefing med en counceller. Jag var fortfarande lugn tills hon sa att jag skulle prata ordentligt med min make när jag kom hem om vad som hade hänt, framför allt när vi hade barn i samma ålder. Nu går ju inte det så hon förselog mina föräldrar och det gick ju inte heller. Just då kände jag mig ensamast i världen vilket inte är sant heller.

Nu har det gått ett par dagar och jag funderar på min reaktion till vad som hänt. Jag känner mig inte så ledsen och upprörd som jag bore vara. Inte heller vill jag skrika och gråta för den lilla flickan och hennes familj. Betyder detta att jag ät totalt känsloløs, att jag har trängt undan alla känslor och kommer bli tokig om 25 år eller att jag är så distansierad till allt som händer att jag förvandlats till ett kallt kryp utan medkänsla för min omgiving.

Om man bortser från just denna olyka har jag märkt att jag håller på att förändras som människa. Jag är otroligt glad över att jag blev polis när jag var 34 och inte 24 som först tänkt. Nu vet jag att världen inte ser ut så här. Det finns normala människor och att polis kulturen i Australien är unik. Alla arbetsplatser fungerar inte så här och vi tar hand om en mycket liten del av befolkningen. Men trots detta har jag blivit annorlunda i hur jag ser på min omgivning och jag behöver utveckla nån slags strategi för att behålla min männskliga sida men ändå vara tuff nog att ha controll över situationen. Det är en stor skillnad på att vara en skitstövel och trycka ner någon, till att vara den som är i kontroll och göra vad som i rätt.
Svårt att förklara men jag håller på att bli en skitstövel då det är lättare att få folk att göra som man vill på det sättet.

Polis yrket har defenitvt fört med sig massa frågor som jag aldrig haft en aning om att jag måste fundera över. Det funkar bra på papper och i studie böcker att försöka lära sig hur man skall ta itu med situationer, men det är så otroligt annorlunda i verkliga livet.

Urk!!!

Klockan är 01:21am och jag har skrivit de första 3000 orden i min uppsats om nått mög som jag inte ens nu kan komma ihåg vad det var. Jag har precis upptäckt att jag missupfattat frågan och får börja om på nytt. Perkele!

Lunch date

Hade lunch med ex-maken härom dagen och det var riktigt trevligt. Vi pratade om hur det blev så fel och han är fortfarande väldigt arg och besviken på mig. Arg för at jag inte vill försöka jobba mer på det och arg för att jag så länge vetat att jag ville lämna honom men inte sagt det tydligt nog. Jag förstår fullkomligt hur han känner och han har all rätt i värden i att känna som han gör. Hans känslor är verkligen inte obefogade och jag är ledsen över att ha åstakommit detta.
Men inte för ett ögonblick ångrar jag vad jag har gjort och jag känner inga skuldkänslor. Jag visste inte hur jag skulle kunna komma ur detta förhållande på nått annat sätt än så som jag gjort. I bland är jag stolt över att jag fanimej vågade gå emot strömmen och tro på och göra vad som är rätt för mig.

Kvarters bråk

Vi har ett kvarter i vårt område där det bara bor kriminella aborginer. Det är inte riktigt en "no go zone" då vi kör igenom det, visserligen med låsta dörrar och uppvevade rutor, men vi stannar mycket sällan. Folk skjuter upp mitt på gatan, köper och säljer alla sorters droger relativt öppet och det är inte mycket vi gör för att stoppa det hela. Dom slåss och skjuter på varandra men det rapporteras sällan då dom inte vill ha vår inblandning. Det hela är politiskt och en het potatis om hur det skall hanteras. Vi som poliser på marken bara följer order. Hela området är dock ganska läskigt och jag ser inte fram emot den dag då vi blir beodrade att rensa ut alla droger och medföljande kackerlackor.

I lördags var det fest nere i kvarteret och vi var där flera gånger under kvällens lopp bara för att kolla att allt var okej. Klockan 3 får vi ett larm om att dom har börjat slåss ute på gatan. Vi åker dit (inte med ilfart) och parkerar bilen mitt i gatan utanför ett radhus. Utanför bråkar tre män. Vi stiger ut ur bilen och går fram till dem och frågar vad som står på. Som en given signal öppnas en dörr och det stormar ut folk. Vi är nu plötsligt omringade av 30 fulla aggro aborginer. Min partner kallar på backup medans det fortsätter att komma ut folk från alla olika hus. Jag känner igen en kvinna vars son blev dödad i en hemsk olycka för ett par år sen då han försökte rymma från en polisbil.

Jag måste erkänna att jag nu känner mig lite olustig till mod. Som tur var är de så packade och aggro att dom börjar bråka med varandra. En pojke får en flaska i huvudet och medans de är upptagna springer vi till bilen och låser dörren. Innom ett par minuter kommer förstärking från när och fjärran och vi är nu minst 25 poliser varav 10 har full kravall utrusting. Vi skingrade gruppen och eskorterade 10 stycken till tågstationen.

Efteråt kunde mina ben inte sluta skaka. Benen lydde mig inte längre och jag var tvungen att trampa runt för att få det att gå bort. Måste erkänna att denna incident var helt klart det läskigaste jag varit med om hitils. Det var läskigt för det gick så fort när det "turned to shit". Vi var inte på något sätt blase när vi gick ur bilen men det kändes ändå som vi var helt oförberedda på vad som hände sen. Det finns en bil utrustad med kravall utrustning som alltid finns till hands efter förra rioten, men den kändes väldigt långt borta när den behövdes.

Efteråt satt vi i bilen och bara asgarvade åt oss själva och hur rädda vi var. Det blev nästan hysteriskt och tårarna sprutade. Nästa jobb var ett parkerings klagomål och jag lyckades hålla bägge benen under kontroll denna gång.

Strategi önskas

Följande post har skrivit i trött, gnälligt tillstånd

Jag har nu varit polis i sex månader och jag har redan har förändrats som person. Jag har blivit cynisk och möter alla med skeptisism. Jag tror inte på vad någon säger längre och funderar under tiden de pratar på vad de har för bakomliggande motiv.

Jag känner mig inte länger säker när jag går på gatorna som civil person. Gator som jag traskat upp och ner i över 10 år utan att nånting någonsin hänt, får mig nu att önska att jag hade åtminstånde min spray med mig. Alla jag möter synas ordentling för att avgöra vilken typ de är. Aldrig i livet att jag har ipoden ipluggad eller något av värde i väskan. Pengar göms på kroppen och brickan innanför byxorna.

Jag ser inte de vanliga herderliga människorna längre utan bara drog missbrukare, tjuvar och banditer. Det känns som jag blivit nån slags magnet för bovar och jag kan inte komma undan dem. Innan hade jag ingen aning om vem som var vad bara genom att dömma efter utseendet eller hur en person rör sig eller flackar med blicken. Om en person klär sig på ett speciellt sätt funderar jag numera på om det finns ett eller flera vapen gömda i byxorna eller i munk jackan.

Jag vet att detta område är speciellt för sin ovanligt höga krimminalitet och att det inte är så här överallt. Men när man bara träffar sådana människor hela dagarna är det lätt att glömma bort att vi har att göra med en liten del av befolkningen och en majoritet är laglydiga människor med vanliga jobb och normala vanor.

Om jag blivit sån här efter bara 6 månader hur kommer jag då känna mig om ett år, fem år eller tio år. Jag tror jag måste komma på en strategi för att överleva i det här jobbet och inte bli helt störd.

Om ungefär ett år åker jag och min små loppor hem till sverige igen på semester. Jippie!! Längtar redan. Jag bor inte så långt från flygplatsen i Sydney och varje gång ett internationellt plan flyger över får jag sån längtan över att sitta på just detta plan som tar mig hem till mina tassemarker igen. Förra gången jag var hemma kändes det länge overkligt och annorlunda tills jag öppnade mammas kylskåp. Där stod den gröna mellan mjölken, den blå gula filen och riktig gul ost. Jag fick en stor klump i magen av lycka att äntligen vara hemma. Visste inte att man kunde bli så glad av lite mellan mjölk;) (Jag blev lika lycklig när jag såg den överfyllda skålen med lösgodis).

Detta är dock under förutsättningen att jag lyckas spara ihop nog med pengar till resan. Mina levnads förhållanden har förändrats drastiskt efter separationen och det är en liten kamp att få allt att gå ihop. Men det är inte enbart negativt att leva snålt. Det har fått mig att verkligen ifrågasätta mitt leverne och att inte ta allt för givet och det känns riktigt skönt att vara lite mer eftertänksam. Istället för att bara handla det jag vill ha så måste jag ordentligt fråga mig om jag verkligen vill ha det och sen lägga upp en plan för att kunna ha råd att handla det. Ofta har det visat sig att efter en månad av sparande är det inte så viktigt längre och jag faktiskt inte behöver det.

Förut gjorde jag många aktiviteter som kostade pengar vilket numera inte funkar så jag har fått hitta på nya saker att göra med barnen som har varit riktigt roligt. Vi har tex åkt tåg runt om i hela Sydney då det är gratis som polis. Vi tar med en liten picnick och har en kanon dag. Inget mera IKEA vid dåligt väder eller playdays aktivitet. Inga mer take aways kaffe eller mat. Allt inköps numera på ALDI, nån tysk billighhets affär. Det ger faktiskt resultat och jag har numera lite pengar över i varje två veckors period som vi får betalt.

Satan vad jag låter präktig, framför allt när jag säger att jag trivs med att vara "duktig". Får kontra med fick förra lönen köptes det svarta spets underkläder (dock Target) och $70 gick åt till att dricka öl (dock inte längre champange).
Life's good!

Törstig nu!

I går gick ett jobb ut över radion att en man som var inlaggd på mentalsjukhuset i stan har ringt 000 då han behövde brådskande hjälp från polis eller brandkår. Han ringde från sin mobil och berättade att han blivit inlåst på sitt rum av doktorn och han behövde komma ut för att köpa en Coca Cola från vendingmaskinen i korridoren då han var lite törstig.
Vi lät brankåren ta jobbet...

Ytterligare 12 långa timmar

Dagen efter med min knasige partner spenderades nästan helt i tystnad. Min partner sa max tre ord under hela dagen och muttrade nånting om att han gått lite för långt dagen innan. Visst visst, inga problem.

Vi var ute och gjorde High Visibility Policing, vilket betyder att vi gick upp och ner på Sydneys gator för att fånga bovar som rycker väskor från bilar och pedestrians. Tjuven går fram till bilar som stannar vid trafik ljusen öppnar bildörren och tar väskan som oftast ligger på passagerar sätet, och sen sticker dom innan folk fattar vad som hänt. Asiater och ensamma kvinnor som går på trottoaren är också mål för dessa ligister och vi brukar ha runt 8 allvarliga incidenter varje dag. De är tyvärr lite mer våldsamma då folk självklart håller fast i sin väska så tjuven får ibland andvända lite mera våld. Tyvärr är det sällan vi fãngar dem i acten om vi inte är på plats då det händer.

Nu skall jag dra på mig bootsen igen för sista natt skiftet i detta block, sen är jag ledig i tre dagar vilket skall bli underbart. Saknar mina små loppor så det svider i bröstet.

Konversation i polisbil

Ibland kan 12 timmar tillsammans i en polis bil bli väldigt väldigt långa timmar.
Efter den första timman av chit chat kom frågan:
- Vill du ha sex med mig efter det här passet?
- Ehhh, nej, sa jag lite knofunderad
- Skulle du vilja ha sex med mig i morgon efter nästa pass då du lärt känna mig lite bättre?
- Ehh, nix, sa jag och skrattade högt, då jag trodde han skämtade.
- Vad har du på dig under uniformen så jag kan tänka på dig när jag är ensam?
- Det har du inte med att göra, sa jag lite förnärmat.
- Är du rakad eller inte där nere.
- Fuck off, sa jag lite argt.
- Om du var full skulle du ha sex med mig då?
- Aldrig i hela mitt liv, protesterade jag, men skrattade generat.
- Du skrattar, är det en invitation till sex?
- Nej jag skrattar för att du är en idiot, sa jag nu mer bitskt.
- Varför vill du inte ha sex med mig i kväll?
- Vill bara inte, svarade jag okomfortabelt.
- Skulle du någonsin vilja ha sex med mig i framtiden?
- Nej aldrig, sa jag och skruvade på mig.
- Tycker du jag är ful?
Som tur var (fast inte för dom inblandade) åkte vi till en trafik olycka och jag blev räddad genom att diregera trafik i en timme. Tyvärr blev vi sen fast i två timmar i en väntsal på sjukhuset när vi väntade på att ta statement från ett par offer.
Han sitter nu brevid mig i en väntstol och börjar igen,
- Hur ofta tänker du på sex?
- Är jag någonsin i dina fantasier?
- Vilken position föredrar du.
- Är det sant de dom säger om svenskor och sex?
Nu tappade jag tålamodet och råkade nämna saker som "shut up you ugly bastard. I will never never have sex with you in a million years and can you please stop talking bout sex, you f...ing repulse me!!!!
Det blev pinsamt tyst och inte ett ord yttrades tills doktorn kom och visade oss till vårt offer. På vägen tillbaks till stationen var det tyst ett tag tills:
- You have no idea how much you turn me on when you are angry. Would you handcuff me when we have sex?
Suck. I dag är jag med honom i ytterligare 12 timmar och det är inte med glädje jag drar på mig bootsen för att fånga "bad guys" i Sydney.

I bland blir man testad på jobbet när man är ny.
I går natt var vi på ett inbrott i en liten skola. En fönsterruta var krossad och stället hade blivit genomsökt. En securitas vakt hade sett två personer klättra in och misstänkte att dom fortfarande var där. Med dragna batonger och ficklampor i högsta hugg började vi klättra in. Måste erkänna att det var spännande som tusan. Vi insåg snabbt att vi inte skulle kunna söka igenom skolan själva utan förstärkning av en polis hund. De kom innom ett par minuter och en bjässe till schäfer släpptes lös. Tyvärr var tjuvarna redan försvunna.

Då det var mitt i nassen och hundföraren inte hade mycket att göra frågade han vår Sargeant om han kunde låna en av oss att öva sin hund på. Självklart blev det den mest juniora personen som skulle agera lockbete till den blodtörstande besten. Jag fick smyga mig in i den kolsvarta skolan igen och hitta ett skrivbord att gömma mig under. Jag hade en av hundens leksaker i handen. Detta skulle göra att han inte skulle anfalla utan bara skälla när han såg mig. Hurra!!

Det tog inte lång tid för hunden att hitta mig. men det kändes som en evighet innan dess matte kom till undsättning. Lyckligtvis var det en snäll hund så när han luskat ut mitt gömställe sniffade han på mig, började skälla och sen hoppade up på min rygg och försökte ta leksaken i från mig. Lite läskigt var det dock allt.

Senare på kvällen åkte i till ett jobb där en man försökte ta livet av sig med en sax. Jag fick åka med i ambulancen till sjukhuset då han var våldsam mot personalen. Han berättade att det var hans femte försök denna månad och han hade precis blivit utskriven från psyken mot sin vilja. Kände bara sorg i hjärtat att han inte kunde få den hjälp han så klart behövde. Det här är ett hårt land om du inte har familj med tillgångar och vänner.

Nu har jag sovit gott hela dagen och skall precis dra på mig bootsen för ytterligare en spännande natt i Sydney.

Kropps safter

Har precis kommit hem efter en ypperligt trevlig picknick i parken med mina underbara svenska kompisar. Vi har alla barn i samma ålder, är nästan precis lika gamla (runt 35) och har bott i Australien i dryga 10 år. Vi träffades för nästan 5 år sedan på lucia firande på svenska klubben i Sydney. Vi alla tre tyckte att en del av våra landsmän (läs kvinnor) var lite snobbiga och bestämde oss för att bilda eget svenska gäng. Innan jag fick barn hade jag inget behov alls av att träffa andra svenskor men det är lite svårt att hålla uppe vissa traditoner om man inte kommer ihåg dom och det är lättare med folk med samma seder. Jag vill att mina barn skall få ta del av deras svenska bakgrund och genom att träffa andra svenskar visa att det finns andra knäppskallar än deras mor.

Helt klart är att det finns stora skillnader mellan australiska och svenska kvinnor, men det är också det enda. Vi är olika, det ena varken bättre eller sämre men ibland är det så skönt att träffa andra svenskar med samma bakgrund. Förstår känslan av att plocka färskt lösgodis från kiosken, har ätit skol lunch i en bamba i sin ungdom och vet hur det känns att cykla utomhus en sommarkväll brevid en sjö.

Sen har vi det här med barn aga. Här slår alla sina barn på rumpan om de varit olydiga. Om alla gör samma sak blir det norm och dom kan verkligen inte förstå vad det är för fel på det. Jag argumenterar inte om det längre alls, det âr liksom ingen ide, även om jag kommer ihåg hur arg det gjorde mig i början. Ibland kommer jag inte ens ihåg själet till varför, jag vet bara att det är fel. Med mina svenska vänninor behöver jag varken försvara mig eller känna mig som jag kommer från venus.

Vi träffas nån gång i månaden med barnen och när andan faller på så går vi ut och busar. Även om vi alla pratar svenska med varandra och med barnen väljer dom att prata engelska med varandra. Fem åringarna ber ibland sina mammor att inte prata konstigt språk när andra är omkring för dom tycker det är pinsamt att deras mamma är annorlunda.
Ett annat själ till att träffas är för att hålla svenskan igång. Och ibland är det inte helt lätt att hitta rätt ord. Såsom kropps safter. Vi kunde inte komma på ett bättre ord för det men det låter verkligen konstig. Nån som kan ett bättre ord för body fluids än det jucia kropps safter?

Kallt som i graven

Det är svårt att beskriva hur fruktansvärt kallt det är här nere på vintern men Silverfisken har fångat det perfekt på sin blogg. JAG FRYSER!!! Näsan är alldeles blå när jag vaknar på morgonen och ögonen svider av kyla. I mitt sovrum är springorna i balkong dörren minst 3 cm och jag kan känna draget viner om näsan. Visserligen är det bara tre månader men det är tre långa månader av pina.

Som tur var gick daten häromdagen riktigt bra och jag kanske inte behöver köpa mig en elektrisk filt för att hålla mig varm i vinter. Skoja bara, god mat var det i alla fall och han kom tillbaks idag och vi gjorde "The bay run". Ca 7 km slinga runt vattnet. Otroligt vacker dag och jag lyckades köra slut på honom ganska rejält ; )

Var ute och dansade med flickvänner och hade riktigt bus roligt. Men vi märkte alla tre att vi redan blivit yrkes skadade och det var lite svårt att slappna av mellan pill poppande och snortande utegångare. Har varit ute en hel del i "The Cross" (också bra beskrivet av firren), men det är helt annorlunda nu som polis. Det är helt enkelt ett riktigt skit ställe som drivs av motorcykel gäng som pumpar in droger till alla som säger ja. Många säger inte ens ja, utan får drinkar spikade och piller instoppade. Aldrig mer.

På tal om droger så hade vi en riktigt bra arrest härom dagen. En nisse blev stannad för att han hade ett söndrigt bromsljus. Efter en närmare granskning visade det sig att han körde omkring med en väska fylld med 2kg ice. Gissa om han önskade att han hade fixat sin lampa...

Finns det nån här ute som lätt kan beskriva hur jag skall stavnings testa mina posts innan jag sänder dom. Svengelskan börjar bli lite irriterande.

Mord kommissionen

Satte mig just ner för att updatera en spännande väcka, men det visade sig att dom visar Mordkommisionen på SBS så det blir inget med det. Återkommer snart ;)

Date

Har varit på date för första gången på 12 år. Det var riktigt spännande och jag har förbättrat mig angående mitt cradle snatching problem. Denna nisse var i alla fall hela 28 år vilket är ganska nära 30 som inte är alltför långt bort från 34. Har gjort helt klart för pojken att jag inte vill ha nån seriös relation med någon på ett bra tag men kommer gärna med ut på middag när andan faller på. Blev inbjuden på middag på Lördag. Fortsättnign följer...

Obduktion

Vad i hela friden sysslar dom med på TV:n? Sitter vid datorn och pluggar medans tv:n brusar i bakgrunden, slänger då och då ett halvt öga på burken men det är inget speciellt som lockar så jag pluggar vidare. Nästa gång jag tittar till är det ett tyskt tv program på SBS om hur man obducerar en människa. I en tv studio framför publik har dom en död människa som has klipper upp i små bitar och kommenterar samtidigt som kameran visar närbild. Vad i tusan???? Precis när jag tittade till klippte han upp skrevet upp till magen med en fin liten nagel sax. Jag är inte speciellt kräkmagad av mig och har sett en hel del ruttet men att göra en tv show av det? Yack!!!

Jösses vilken spännande natt det har varit. Vi gjorde den lättaste arresten i historien då tjuven själv ringde och bad om hjälp. Han var en mycket atletisk tjuv som först klättrat upp fyra våningar från balkong till balkong och sen gjort inbrott hos sovande lägenhets innehavare. Sammanlagt så hade han besökt fyra lägenheter och var på väg till den femte då han trillade ner och bröt armen. Han ringde då efter en ambulance och bad dem ta med ordentligt med morfin för sin onda arm. Han berättade också att då han var en stor ice missbrukare att dom bör vara försiktiga med honom då han kan bli väldigt arg och att han beöver en dubbel dos av morfin. En riktig enkel och fin arrest.

Efter detta åkte vi till ett rave party som var utom kontroll då alldeles för många människor dykt upp till en alldeles för liten lokal. In tågade vi och stängde av musiken och körde ut alla deltagare. Låt oss säga att vi inte var alltför populära och ett och annat klagomål hördes. Då de arga dansfreaken var minst 1200 och vi bara 6 togs beslutet att kalla in förstärkning. Ett gäng från "the riot squad' kom och tömde ganska snabbt lokalen. Jättefint. Nu hade vi dock 1200 arga drogpåverkade dansfreak ute på gatan med risk att bli överkörda. Vi flyttade dem vidare till central stationen med hopp om att dom skulle ta tåget hem . Spännande, men läskigt när det började vina flaskor i luften och dom började bråka. Fast det känns inte länge sen jag själv var på rave party och blev utkastad av arga poliser.

Så fort gruppen var upplöst åkte vi till en bensin mack som just blivit rånad. Vi var inte långt efter tjvarna som snabbt tagit sig ner i kanal systemet under marken. Min partner och jag såg färska våta fotspår, så laddade med varsin ficklampa hoppade vi ner. Jösses vad spännande. Har inte haft så kul på länge. Vi hade tur med att en hundförare var i närheten och han släppte ner sin blodtörstande hund i andra änden av kanalen. Tyvärr fick vi inte tag idem då de klättrat ut halvvägs. Men dom hade otur då precis där dom kommit upp satt det en CCTV kamera som tog fina bilder av två blöta tjuvar.

Sen bad det av till stationen där vi trötta satt och gjorde nattens pappersarbete. Fem minuter innan vi skulle bli avlösta för att gå hem får vi ytterligare ett alarm från en affär där tjuvarna fortfarande var affären och beväpnade med avsågade bössor. På med västen och sen bar det av i ilfart genom stan. Tyvärr var vi för sena (igen), men nu hade jag fått nog av äventyr på en natt och ville bara hem. Två timmar senare efter att ha stått vakt får vi komma tillbaks till stationen och släpa sig till tåget hem.

Dylan

Har haft en riktigt buskul natt på jobbet. Det började 10 poliser tillsammans med drog hunden Dylan placerade oss på tågstationen som ligger rakt över gatan från polis stationen. Dylan och hans matte ställde sig vid en av uppgångarna från perrongen och började "arbeta". Dylan sniffade på allt och alla som kom upp och så fort han kände lukten av droger satte han sig ner framför personen och "pekade" med nosen. Matten berättade snabbt vilka rättigheter han hade och att han nu skulle bli visiterad. Dylan får en treat varje gång personen verkligen har en drog på sig eller erkänner att han just rökt på, så matten försöker få personen att erkänna så fort som möjligt så Dylan kan bli belönad.

Efter detta tar två poliser bort honom till ett hörn och visiterar personen under CCTV. Om vi hittar nått så blir de arresterade och förda till polis stationen för omhändertagande. Om det är cannbis (vilket det är till 99%) får de böter om de erkänner att det är deras och om dom säger att dom är oskyldiga får de gå till domstolen. Om det enbart är en mindre mängd och personen i fråga har inte några tidigare domar, får dom en "caution" som är mer som en varning som sitter i systemet. Hittas en större mängd eller om personen är efterlyst får dom sitta kvar på stationen tills det är dax för domstol dagen efter då dom kan ansöka om bail.

Det verkar som var och varannan person röker på innan de går till jobbet och lukten sitter kvar i kläder och på kroppen länge. Dylan hittade så mycket människor att vi inte kunde hålla uppe tempot med honom och vi hade en kö av folk som skulle bli visiterade och kanske arresterade. Vi har 6 celler på stationen och dom var propp fulla så vi fick börja köra dem till grann stationen vilket inte var uppskattat. Vi var på stationen i tre timmar sammanlagt och hade över 100 hittar, och 25 som hade droger på sig.

Resten av natten spenderades till fots för att försöka stoppa folk att bli rånade i gatukorsningar. Vi har alldeles för många rån från bilar som stannat för rött ljus och nissar öppnar bildörren och tar handväskan eller portföljen som ligger i framsätet. Ingen större success dock då det hällregnade och tjuvarna ville inte bli blöta...

Kom hem vid fem tiden i morse och var stöp i säng efter en lång varm dush.

Jag börjar fundera vilka signaler en nyligen frånskild, 34 årig småbarns mamma sänder ut. Jag har blivit utbjuden av tre olika pojkar den senaste månaden vilket är jättekul och smickrande. Lysande för själförtroendet och samtidigt lite nervöst pirrigt. Dock är det verkligen pojkar, då inte en enda är över 25 år. Har män i 25 års åldern nån hemlig facination av äldre kvinnor, för det är precis så jag känner mig. Fd maken var 10 år äldre än mig och våra flesta vänner är runt 40. Jag var oftast den yngsta i umgänges kretsen. Sen jag blev polis är jag oftast den äldsta. Hur gick det till? Vad säger det om mig? Och varför skulle en kille i den åldern vilja gå ut med en 10 år äldre tjej? Look, det är desperata tider och jag säger inte nej, men det hade varit kul att träffa nån som åtminstånde är född i samma årtionde...

Partner in crime

Jag har jobbat med samma partner i snart 6 veckor och vi börjar lära känna varandra ganska bra. Vi jobbar 12 timmars pass så det är tur att vi kommer bra överens och att jag inte avskyr 80-tals musik. Den som kör får bestämma radio kanal och om jag kör så får den som är mest senior bestämma. Detta gör att vi lyssnar på ovan nämda eller gammal country musik stort sett hela tiden. Jag klagar inte (ännu) men när han satte på en cd med joddling blev det lite väl mycket. Jag klagar heller inte över att han ännu inte sagt en hel mening utan ordet fuck inklämt en eller ett par gånger. Han svär inte alls när vi pratar med våra klienter men i trucken släpps det lös ordentligt. Det enda som händer dock är att jag anammat samma språk och vi låter som två gorillor som sitter och svär åt allt och alla.

Jag klagar dock i tysthet över hur han kör. Han (liksom de flesta män) tycker att han är en ypperlig bilförare och det är han också. Han kör säkert med bra kontroll och när vi kör "urgent duty" med sirener och ljus känner jag mig inte livrädd. Han är även tränare till alla som skall ta silver körkort, så han vet vad han gör. Det enda problemet är att han vägrar sakta ner över fartgupp eller i svängar. Jag håller på att totalt skramla sönder innuti. Fastighetsgränsen är bara 60k/h så det går inte fort men åk i en mindre lastbil över ett fartgupp in samma hastighet och jag lovar att det känns. Han saktar inte ner alls i kurvor och det är ofta jag tror vi kommer välta. Efter första veckan tillsammans hade jag träningsvärk i magen då jag spännt mig så och försöker trycka ner mig i sätet. Skulle dock aldrig våga säga nått utan gnisslar bara tänder och håller i mig så bra det går.

Tandlos

Fy satan vilken natt det har varit. Känner att jag måste varva ner lite framför datorn innan det är dax för sängen. Har varit i två rejäla slagsmål och fått ena fram tanded halvt utslagen. Fajtades med en ung kille som druckit en halv flaska burbon och sen tagit nån drog som gjorde att han flippade ur helt. Först hade han nån typ av fit och gick in och ut i medvetslöshet, sen när vi skulle ta in honom i ambulansen blev han heltokig och blev väldigt våldsam. I stället för ambulans blev det polistruck till sjukhuset där vi släpade in honom och höll fast honom tills doktorn sätta en nål i rumpan för att sova ner honom. Jisses vilken fight han ställde till med.

Fick dock beröm av min Sargeant efteråt så det känndes väldigt bra. Och tanden var redan förstörd från en tidigare cykelolycka så nu få jag den fixad gratis.

Efter att ha sovit ett par timmar hämtar jag små lopporna som bor här i fem dagar. Jag saknar dom nått så oerhört och längtar efter att få krama dem och känna deras smala armar runt min hals och få lukta på dem. Minstingen luktar mjölk och vegemite och stora tösen tvål. Dom är så mjuka och varma när dom kryper ner i min säng varja morgon och gosar in sig, en under varje arm. Jag känner mig som en fågelmamma med en liten unge under varje vinge. Bästa stunden i världen.

Kings Cross

Var ute med en kompis från akademin igår och drack alldeles för många goda kalla öl. Vi har inte träffats sen vi tog examen för tre månader men det känndes precis som igår. Hon jobbar i KIngs Cross ett område mitt i stan som är känt/ökänt för sitt ute liv och sexklubbar. Varje helg kommer drösar med folk från överallt i Sydney och dricker sig apfulla tar varje drog de kan hitta och sen vill dom ha sex och slåss. Jag har jobbat där ett par gånger då det behöver mer folk och har spenderat hela natten att upplösa slagsmål, ta rapporter om folk som blivit nerslagna och överfallna på olika sätt och vis. Det är inte nån speciell folkgrupp som slåss utan alla mot alla. gäng mot gäng, tjejer mot tjejer, lebaneser mot lebaneser, prostituerade som slåss med allt dom ser, turister som storögda har sin första fight club upplevelse. Jag är ju fortfarande en "freshie" och har inte hunnit tröttna på allt elände vilket säkert kommer med lite mer erfarenhet och min första smäll på plytet. Adrenalinet pumpar fortfarnade när vi ger oss in i en riktig fight. I bland är jag riktigt skiträdd när man ger sig på en steroid pumpande jätte gorilla som tagit varje piller under himmeln. Tjejer är oftat dock de allra värsta och de slåss som riktiga katter. Biter och river och vägrar ge upp även om det ligger fem poliser på dem. Ganska ofta hittar man sprutor utan lock som dom snabbt kan ta fram som vapen.
Väldigt många av klubbarna ägs av motorcyckel gäng som även är den största leveratören av alla kemiska droger som speed, "E's" och ice. Inga mer kommentarer från mig om dessa.

I dag börjar jag jobba klockan 18.00 och slutar 6 i morgon bitti. Vi gör alltid 12 timmars skift vilket är bra då det blir mycket ledig, Normalt jobbar jag två dagar 6-18.00 och sen två nätter 18.00-6 sen är vi lediga i 4 eller 5 dar fast en dag sover man bort helt. I dag sov jag till 3 men det var mest pga ölen i går natt och för att jag kunde. Små lopporna är hos sin far de dagar jag jobbar och mig de dagar jag är ledig. Än så länge funkar det riktigt bra och för att vara nyskilda så har vi en riktigt bra relation. Nästan bättre än när vi var gifta.

McDonalds

Ett par gånger im dagen besöker vi MacDonalds för att hämta mat till dagens fångar. Det känns lite pinsamt att som polis hämta 10-12 Big Mac meals och konfirmera vad alla tänker om feta slappa poliser som bara äter Maccas...
Just denna MacDonalds ligger mitt i värsting byn och jag skulle aldrig våga ät något därifrån själv. Personalen avskyr poliser vilket dom visar klart och tydligt. Om man inte specifierar att det är "prisoners meals" kan det ligga en stor loska mellan gurkan och osten eller svarta krulliga hår som topping på chipsen. På nätterna när det inte finns nånting annat att äta kör vi till grann området och snyltar i deras Maccas. Önskar bara att det fanns lite mer hälsosamma alternativ annars kommer jag snart själv passa in i sterotypen av feta slappa poliser som bara äte Maccas.

Fattigdomslukt

Fattigdom i Sydney har en speciell lukt.
Det luktar unket och rått utblandat med billigt rengöringsmedel. Lukten tränger långt ut på gatan. Det riktigt sticker i näsan när man går in i trappuppgången och väntar på liften. De första minuterna är värst sen vänjer man sig och kroppens sinnen gör sig uppmärksamma på omgivingen. När vi kommer fram till vår slut destination väntar vi utanför ett par sekunder för att lukta och lyssna. Ibland sniffar vi död, ibland alkohol. Cigarett rök blandat med pot, svettlukt, ibland ren skit lukt blandat med frän kroppsodör.
Igår när jag gick på en gata längs med vanliga terrace hus (typ radhus) kände jag fattigdoms lukt sticka i näsan när jag gick förbi ett visst hus. Det såg inte annorlunda ut eller stack ut på nått sätt, men jag hade redan en bild på näthinnan av vem som bodde där. Har folk från fattigdoms luktande hus nån chans att någonsin bo i hus med lavendel luktande trappuppgångar?

Tapp problem

När jag blir chef i det här landet kommer jag att fixa det nuvarande tappsystemet. De flesta handfat som inte är splitter nya har två kranar. En för iskallt vatten som ger frost skador och en med skåll hett vatten som garanterat ger brännskador. Varje gång man skall tvätta händerna får man först kyla ner händerna i kallt vatten och sen värma upp dem i korta intervaller under det kokande vattnet. Det är tänkt att man sätta in proppen och fylla upp med lika delar från varje kran för att skölja händerna i ett gyllene medelbad, men vem har tid med det? Det är ännu värre om du bor på landet och det är torka. Vattnet stängs automatiskt av om du inte håller i kranen vilket gör det stört omöjligt att tvätta bort tvål i ansiktet samtidigt som man försöker hålla i kranen.

Kroppshår

Jösses vad svårt det är att hitta ett bra namn till sin blogg. Vill vara så anonym som möjligt och ett påhittat namn känns bara löjligt. Försökte hitta ett bra ord som beskriver min nuvarande situation, men det blev pretantiöst och krystat. Kanske kunde jag döpa bloggen efter nått jag verkligen tycker om, men det enda jag kom på var Kalles kaviar och det var upptaget. Till slut blev det Laberri som betyder kroppshår på Aborigines språk. Att ta bort kropshår är det enda som är rutin i mitt liv just nu och verkar vara det enda som kommer tillbaks gång på gång.