Följande post har skrivit i trött, gnälligt tillstånd
Jag har nu varit polis i sex månader och jag har redan har förändrats som person. Jag har blivit cynisk och möter alla med skeptisism. Jag tror inte på vad någon säger längre och funderar under tiden de pratar på vad de har för bakomliggande motiv.
Jag känner mig inte länger säker när jag går på gatorna som civil person. Gator som jag traskat upp och ner i över 10 år utan att nånting någonsin hänt, får mig nu att önska att jag hade åtminstånde min spray med mig. Alla jag möter synas ordentling för att avgöra vilken typ de är. Aldrig i livet att jag har ipoden ipluggad eller något av värde i väskan. Pengar göms på kroppen och brickan innanför byxorna.
Jag ser inte de vanliga herderliga människorna längre utan bara drog missbrukare, tjuvar och banditer. Det känns som jag blivit nån slags magnet för bovar och jag kan inte komma undan dem. Innan hade jag ingen aning om vem som var vad bara genom att dömma efter utseendet eller hur en person rör sig eller flackar med blicken. Om en person klär sig på ett speciellt sätt funderar jag numera på om det finns ett eller flera vapen gömda i byxorna eller i munk jackan.
Jag vet att detta område är speciellt för sin ovanligt höga krimminalitet och att det inte är så här överallt. Men när man bara träffar sådana människor hela dagarna är det lätt att glömma bort att vi har att göra med en liten del av befolkningen och en majoritet är laglydiga människor med vanliga jobb och normala vanor.
Om jag blivit sån här efter bara 6 månader hur kommer jag då känna mig om ett år, fem år eller tio år. Jag tror jag måste komma på en strategi för att överleva i det här jobbet och inte bli helt störd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
jag tror att det lugnar ner sig, det är nog mest en slags chock över hur världen ter sig där på andra sidan eller kanske bättre att säga bakom fasaderna. Lite som att man bara ser bäbisar när man är gravid fast värre. Det kan då sannerligen inte vara lätt att behöva se allt elände så gnäll på! Hur går det med din kollega förresten? har han försökt igen?
Du vänjer dig nog...eller också inte. Det återstår att se, något facit finns inte att tillgå. Visst är livet spännande:-)
Ilva- Du har nog helt rätt. I början var allt spännande och nytt, men efter ett tag börjar allt elände krypa in under skinnet och liksom bita sig fast. En molande känsla av olust att detta liv är numera min vardag.
Ilva - Ja det är bara att välja. Det enda jag inte vill är att bli en blase cyinisk polis som inte längre bryr sig om omvärden eller tror alla om ont. att det är spännande håller jag med om till fullo:)
Ilva- det går riktigt bra med kollegan. Han har inte sagt ett pip efter förra incidenten. Har hört mig för lite grand på stationen och tydligen kör han samma grej med alla nya tjejer. Han har inte på något sätt varit otrevlig igen tack och lov
Skicka en kommentar