Karlek

Hamtade mina sma loppor idag hos deras pappa. Dom bor hos honom i fyra dagar nar jag jobbar, sen bor dom hos mig i fyra eller fem dagar nar jag ar ledig. Det ar en san ljuv kansla att hamta dem och riktigt fa krama om dem igen. Jag alskar dessa sma varelser sa otroligt mycket. Det finns inget battre i hela varlden an dessa tva fantastiskt fina flickor. Ville bara namna det.

Ibland onskar jag verkligen att jag hade en bra liten kamera i byxfickan. Vi gjorde ett jobb harom natten vid Central Stationen i Sydney. Nar vi kom fram visade sig att ena fram sidan av stationen var dekorerad med vita splitter nya skor i storlek 11 (45or?). Mellan 50-100 par skor var upphangda i trad, utplatserade pa overgangs stallen, upphangda i klasar i lyktstolpar osv. Vart jobb var att flytta pa ett gang berusade gangstrar som sjalvklart fick syn pa skorna och samlade pa sig sa manga de kunde innan de blev ivag korda. Det konstiga ar att de senaste veckorna ser jag dessa vita nya skor upphangda lite overallt i stan. Var de har skorna kommer ifran och vem som placerar ut dem har jag ingen aning om men om nan har storlek 11 och behover nya dojor sa hanger det minst 20 par over Clevland Street i osterlig riktning.

Bajs i byxan

Idag hade jag ett samtal med en dam som rakade bajsa i byxan nar vi pratade med henne. Plotsligt lyfte hon ena benet och skakade ut tva sma bruna pellets ur byxan. Jag fragade henne "Did you just do a little poopoo?". Hon skrattade till svar och nickade glatt. Visste inte hur jag skulle fortsatta den konversationen...

Sondagkvall

Sitter och samlar mig infor morgondagen. Borjar mitt skift vid 6 pa morgonen vilket betyder att jag ar pa jobbet strax efter 5 for att byta om, hanga pa 7 kilos baltet hamta pistolen och signera ut en radio. Sen kollar jag trucken och ser till att allt ar fardigt for forsta utryckningen kl 6.

Varje jobb som utfors skrivs ner pa ett slags running sheet, dar passageraren skriver ner vilken tid vi kom fram, vilken address, vilken typ av jobb som utfors och vilken tid vi blev fardiga. Under en vanlig dag gor vi mellan 25-35 olika jobb. Lite mindre om det blir en domestic eller om vi arresterar nagon eller tar nan till psyket. En arrest tar mellan 2-4 timmar beroende pa vad som hant. Langre om det ar en domestic, kortare tid om det ar en drog arrest.

Om vi traffar pa nan galen manniska som maste foras till psyket kan det ta flera timmar innan vi ar tillbaks och kan ta hand om alla jobb som vantar. Det ar en ruskig press och man maste verkligen ha is i magen da radion skriker ut hur lange folk har vantat pa att polisen skall komma och hjalpa dem. Ibland piper radion tva ganger och da ar det ett jobb som har hogre prioriet. Piper radion tre ganger sa ar det rikitigt allvarligt.

Jag far inte annu kora trucken med sirener och blinkande blaljus. Om ett par manader sa ar det min tur att gora en speciell kora-bil-fort kurs och sen kan jag kora hur fort som helst. I och med att jag jobbar mitt inne i stan sa blir det dock aldrig riktigt hoga hastigheter. Lyckligtvis betyder det aven att vi har relativt fa trafik olyckor med dodlig utgang.

Kvallen innan forsta skiftet har jag for det mesta svart att sova. Vet att jag maste upp vid fyra tiden och ligger och vrider mig i flera timmar. Likasa gor alla mina kollegor sa forsta dagan gar vi alla omkring som zombies de forsta timmarna. Kaffe konsumtionen ar hog pa morgonen och pa eftermiddagen ar det energi drinkar som galler. (Later inte halsosamt alls)

Nu skall jag ga pa en liten kvalls promenad innan jag dyker ner under mitt nya underbara jattetjocka tacke.

Kram och hej

Teknikens under

Ny kamera, ny dator, ny provider, vi far se hur det gar, forsta blogg fotot pa mycket lange. Blomma fran tradgarden, har ingen aning om vilken sort men fin ar den.

Mad as a cut snake

Vi arresterade en galen cykel kurir härmodagen. Han såg inte helt tokig ut så det tog ett par minuter innan vi förstod att han var lika galen som en klippt orm (dåligt översatt aussi slang).
Jag gick igenom hans plånbok och hans tillhörigheter nere i cellen som vi gör med alla vi tar in. Plånboken stank konstigt när jag öppnade den men jag hittade ganska snart lukt källan. I en liten plast påse hade han sparat alla sina avklippta tånaglar. Långa svarta klo liknande bitar som avgav en kväljande lukt. Jag är normalt inte äckel magad och tycker mig har sett både det ena och andra detta år, men detta fick mig att nästan spy direct i plånboken.

Efter att ha hämtat mig något frågade jag cyklisten varför han sparade sina naglar. Han berättade då att staten har försökt förgifta honom och han sparar all naglar så efter att han har dött kan dom testa hans naglar och se vilket gift som andvänts. Det enda som gör att han överlevt är att han dricker 6 liter vatten om dagen för att spola ut alla gifter.

Mad as a cut snake

Jobb äckel

I dag var det äckligt på jobbet. Första gången jag fick en instinktiv spykänsla i halsen och ville kräka över människors ibland djuriska beteende.

Några kollegor arresterade en känd sex förbrytare som hade ertappats med byxorna runt anklarna i en park. Min uppgift var endast att transportera honom till stationen och föra in honom i cellen. Något som normalt inte rör mig i ryggen. Vi har flera "kiddy fiddlers" som vi arresterar eller trakasserar med jämna mellanrum och inget som jag tillåter mig att bry mig om.

Just den här mannen är känd för att även vara våldsam så vi var på vår vakt när vi tog ut honom från trucken och in i liften till cellerna. Han hade hand fängsel och var relativt normal när vi började leda honom mot hissen. Plötsligt tog min partner ett hårt grepp om hans nacke och tryckte ner honom så han gick framåt böjd. Min partner väste i hans öra att han var en hund.

Visserligen var detta kanske ett övergrepp men inte nått utöver de vanliga. Det äckliga var hans reaktion. Han har antagligen blivit hunsad i hela sitt liv av föräldrar, släktingar och senare fängelse vakter. Han infann sig genast i rollen som hund och jag har aldrig sett nån så kuvad och förstörd människa. Det är svårt att beskriva känslan, jag tycker inte synd om honom för fem öre då de brott han begått är ofattbara, men att se han i ögonen var som att se in i helvetet självt och jag undrar vad han har varit med om för att bli ett sånt monster.

En timme senare var detta monster ute på gatan igen då det inte fanns bevis nog att hålla honom.

Samma park som han blev arresterad i leker mina döttrar i nästan dagligen. Jag vet inte hur jag skulle bete mig mot honom om jag nån gång träffar på honom igen.

Sorry Day.

I förra veckan var det två stora händelser i Australien och Refern.

Vår nya premiär minister sa ett efterlängtat och sent förlåt till landets aborginer och framför allt till "The stolen generation".
Mellan 1950 och 1976 ansåg staten att aborginer inte kunde ta hand om sina barn, så poliser hämtade med våld små barn från deras familjer och adopterade ut dem till vita familjer. Detta är ett av skälen till att aborginer inte gillar oss poliser.

Detta hände i förra veckan och det är verkligen delade uppfattnigar i landet om att säga förlåt var rätt eller fel.
Dagen efter "Sorry Day" var det års dagen av TJ Hickeys död. Han var en ung tonåring som på sin cykel blev jagad av polisen i Redfern. Han tappade kontrollen och ramlade av sin cykel och blev spetsad på ett staket. Fruktansvärt tragiskt för alla inblandade. Detta ledde till Redfern Riot i 2002.

Man är inte så populär som polis i Redfern just nu.
Vi har blivit tillsagda att inte köra in "the block" (område som enbart aborigines bor) och inte bli provocerade eller gå ur bilen. Så när det blev ett stort slagsmål med 80 fulla aborginer som pucklade på varandra körde vi bara förbi. Vi saktade dock ner och vi blev plötsigt omringade av aggro folk som började ge sig på bilen med flaskor och knytnävar. Måste erkänna att det var läskigt som fan. Om vi gasade på hade vi ju kört över dom och hade vi stannat skulle dom slå sönder rutan och dra ut oss. Lyckligtvis kom backup fort och gruppen skingrade sig.

Resten av natten spenderades på sjukhus då en nisse blivit knivhuggen i halsen efter att ha råkat väcka sin flat mate som trodde han var en inbrotts tjuv...

Första skoldagen

Så var det dags för stor loppans första skoldag. Stolt spatserade hon iväg i sin ny uniform och alldeles för stora skolväska. Utan att blinka sa hon adjö åt tårögda föräldrar och kastade sig in i den nya världen.
På kvällen vek hon ihop varje uniforms del noga och lade ner dem i en rosa och svart låda jag fått underkläder i i julklapp. Hon lade även ner sin nya klocka, satte på locket och knöt en rosett med det svarta siden bandet. Exmaken såg undrande på paketet och mig när han hämtade henne.

Tyvärr har hon bara gått en dag hittils sen blev hon ju sjuk. I morgon, nästan tre veckor senare är det dags igen. Unformen ligger redo under silkes pappret och hon sover med skolväskan och hatten i sängen. Min älskade lilla loppa håller på att bli stor.

Pojkar pojkar pojkar

Pojkar, pojkar, pojkar.
Dom finns öveallt. Söta kollegor, manliga brandmän, sexiga ambulansförare och stiliga sergeants. Om det finns så många hur kommer det sig att de som är intresserade av mig är antingen under 26 (10 år min junior), gifta eller alldeles för mesiga?
Visst är det kul med uppmärksamhet och som svensk flicka ensam flicka har man en hel del pull.

Men det är en satans svår balansgång.
Om man går up med massa sötnosar får man fort ett fint smeknamn som inte lockar. Säger man nej är man en tråkmåns med attityd.

Skulle inte alls ha nått emot en brandmann med fina gula galon byxor, röda hängslen och blåa t-shirts. Ålder och utseende ingen betydelse, röda hängslen gör mig alldeles nipprig....

Senior on the truck

Fick min "stripe" i går, vilket betyder att jag nu är en fullfjättrad polis med fullt ansvar för mina handlingar och numera "senior on the truck". Herre min djävlar vad rädd jag var i nall. Vilket fruktansvärt ansvar, tänk om jag gör fel eller råka skjuta nån i foten. Tills nu har jag jobbat med collegor som varit i jobbet i minst 4-5 år och alltid vetat vad som skall göras. Nu är det upp till mig, plus att jag är ansvarig för min mer juniora collega. Hjälp!!!

Allt gick fint tills vi fick ett larm om en våldsam "domestic" där styvfadern var schizophrenic, hade inte tagit sin medicin på 5 månader och druckit sprit i dagarna 3. Han gick lös på sina tre barn och fru med ett baseball bat. När vi kom fram möttes vi av de tre barnen som stod utanför lägenhets complexet och berättade vad som hänt och var han var. Hissen funkade inte och vi sprang up 7 våningar. När vi kom upp till 5:e våningen kunde vi höra skriken.

Jag kallade på backup, och när jag fick konfirmation att dom inte var långt borta gick vi in i lägenheten med spray och batong i högsta hugg. Som tur var fick vi det hela under kontroll snabbt och tog ut pappan. Mamman vägrade berätta vad som hänt eller lämna ett statement så i stället för att arrestera honom tog vi honom till mental sjukhuset.

Efter det fick vi två robberies och ett massivt brawl som löste upp sig självt när vi kom. Tre oljuds klagomål, ett parkerings klagomål, flyttade på en full nisse två gånger och fick till slut köra hem honom till nån förort västerut.

Natten slutade okej och jag behövde bara stanna kvar nån timme för att göra allt förbannat pappers arbete.

Har nu sovit en bra stund och är precis på väg att dra på mig bootsen för nya äventyr i sunny Redfern

Äntligen

Äntligen kom min lilla loppa hem efter två operationer och massa magont. Min älskade lilla dotter går nu omkring med en påse på magen som töms med jämna mellanrum. Allt gick bra till slut och det är en sån otrolig lättnad att se henne gå omkring som inget hänt. Hennes syster är överlycklig och ömsom klappar henne på kinden och kramar henne alldeles för hårt. Livet återgår sakteliga till det normala.

Officer down

En kollega från grann stationen blev skjuten i magen i morse och ligger på sjukhus (samma som loppan). Jag känner honom inte personligen men vet vem han är och säger hej i korridoren. I morses var det stor nyhet på tv, sen har inte ett ord nämnts i nyheterna. Det är nått konstigt på gång och mång frågor om vad som hände. Jag har nått olustigt i magen...

Loppan har ont

Hade ytterligare en sjukhus vistelse i veckan lite mer traumatiskt än förra gången.
Dan efter jag kom hem från min vistelse, åkte största loppan in för att ta bort en systa på livmorden. Under operationens gång upptäckte de att de även fick ta bort en del av urinblåsan. Hon hade fruktansvärt ont när hon vaknade och fick en hel del morfin för att klara smärtan. Det var så ohyggligt att se min underbara fina lilla loppa lida så. I tre dagar har hon legat och vridit sig som en liten svag mask.

Jag sitter och håller hennes fina lilla hand och stryker hennes svettiga panna, hon somnar till in nån timme för att vakna med ett ryck och skriker rakt ut i smärta. Efter ett tag kunde jag inte klara mera. När hon somnat till gick jag ut i korridoren och storgrät. Väggarna utanför var fyllda med foton av små bebisar och större barn med tuber i näsan och med fötter och händer i bandage. Det var tack kort från familjer som fått ta hem sina barn och minnes kort av de som inte klarat sig om vartannat. Jag grät för allihop och min lilla flicka som hade fått cancer om inte de duktiga läkarna insett vad som var fel med henne och opererat i tid.

Fortsättning följer...

Grädd tårta med fienden

Har haft nöjet att återta bekantskapen med det australiska sjukvårds systemet efter att ha varit inlaggd i en vecka med lunginflammation. Det enda man kan säga är att mycket finns att önska om detta stenålders system.

I sängen mittemot mig låg en aboriginal kvinna som bor i gettot som vi kallar "The Block". Det visar sig att hon är en av deras "Elders", vilket betyder att hon är en av de som bestämmer i klanen. Hon hade precis fått veta att hon hade lugncancer och skulle opereras. Helt underbar kvinna med huvudet och humorn på skaft. Det blev ett lustigt lustigt möte en dag då 4 poliser i full uniform kom och hälsade på mig, samtidigt som ett gäng aborginer skulle besöka sin aunty. Aborginer från "The Block" tycker oftast väldigt illa om poliser (med all rätt ibland), men då deras aunty vinkade in dem och sa att vi två lärt känna varandra och allt var okej så mjuknade bägge sidor och slutade resa sin ragg. Då en annan patient fyllde år satt vi allihop på små stolar i en ring och drack lemonad och åt grädd tårta. Långt från slagsmål med knivar och batonger.

Gräv uppåt!

Det blev lite för mycket för Jenny ett tag. Kunde inte riktig hålla ihop trådarna ett tag men nu känns det som att jag börjar få kontroll över livet igen. När jag loggade in idag såg jag att min sista post var i September. Först trodde jag att det måste vara September 2006 och inte bara 4 månader sen. Det har hänt så otrolig mycket under dessa månader att det känns som över ett år jag bloggade sist. Helt otroligt.

Men här är jag nu. Svuren polis minsann. Studierna är över, skilsmässan är över, djälvuls året 2007 är över.

Det är dax att börja leva igen.

Polair

Just nu svepte polis helikoptern över mitt hus på väg till Redfern. Satan. Det händer alltid nått spännande när jag är ledig...