Kvarters bråk

Vi har ett kvarter i vårt område där det bara bor kriminella aborginer. Det är inte riktigt en "no go zone" då vi kör igenom det, visserligen med låsta dörrar och uppvevade rutor, men vi stannar mycket sällan. Folk skjuter upp mitt på gatan, köper och säljer alla sorters droger relativt öppet och det är inte mycket vi gör för att stoppa det hela. Dom slåss och skjuter på varandra men det rapporteras sällan då dom inte vill ha vår inblandning. Det hela är politiskt och en het potatis om hur det skall hanteras. Vi som poliser på marken bara följer order. Hela området är dock ganska läskigt och jag ser inte fram emot den dag då vi blir beodrade att rensa ut alla droger och medföljande kackerlackor.

I lördags var det fest nere i kvarteret och vi var där flera gånger under kvällens lopp bara för att kolla att allt var okej. Klockan 3 får vi ett larm om att dom har börjat slåss ute på gatan. Vi åker dit (inte med ilfart) och parkerar bilen mitt i gatan utanför ett radhus. Utanför bråkar tre män. Vi stiger ut ur bilen och går fram till dem och frågar vad som står på. Som en given signal öppnas en dörr och det stormar ut folk. Vi är nu plötsligt omringade av 30 fulla aggro aborginer. Min partner kallar på backup medans det fortsätter att komma ut folk från alla olika hus. Jag känner igen en kvinna vars son blev dödad i en hemsk olycka för ett par år sen då han försökte rymma från en polisbil.

Jag måste erkänna att jag nu känner mig lite olustig till mod. Som tur var är de så packade och aggro att dom börjar bråka med varandra. En pojke får en flaska i huvudet och medans de är upptagna springer vi till bilen och låser dörren. Innom ett par minuter kommer förstärking från när och fjärran och vi är nu minst 25 poliser varav 10 har full kravall utrusting. Vi skingrade gruppen och eskorterade 10 stycken till tågstationen.

Efteråt kunde mina ben inte sluta skaka. Benen lydde mig inte längre och jag var tvungen att trampa runt för att få det att gå bort. Måste erkänna att denna incident var helt klart det läskigaste jag varit med om hitils. Det var läskigt för det gick så fort när det "turned to shit". Vi var inte på något sätt blase när vi gick ur bilen men det kändes ändå som vi var helt oförberedda på vad som hände sen. Det finns en bil utrustad med kravall utrustning som alltid finns till hands efter förra rioten, men den kändes väldigt långt borta när den behövdes.

Efteråt satt vi i bilen och bara asgarvade åt oss själva och hur rädda vi var. Det blev nästan hysteriskt och tårarna sprutade. Nästa jobb var ett parkerings klagomål och jag lyckades hålla bägge benen under kontroll denna gång.

Strategi önskas

Följande post har skrivit i trött, gnälligt tillstånd

Jag har nu varit polis i sex månader och jag har redan har förändrats som person. Jag har blivit cynisk och möter alla med skeptisism. Jag tror inte på vad någon säger längre och funderar under tiden de pratar på vad de har för bakomliggande motiv.

Jag känner mig inte länger säker när jag går på gatorna som civil person. Gator som jag traskat upp och ner i över 10 år utan att nånting någonsin hänt, får mig nu att önska att jag hade åtminstånde min spray med mig. Alla jag möter synas ordentling för att avgöra vilken typ de är. Aldrig i livet att jag har ipoden ipluggad eller något av värde i väskan. Pengar göms på kroppen och brickan innanför byxorna.

Jag ser inte de vanliga herderliga människorna längre utan bara drog missbrukare, tjuvar och banditer. Det känns som jag blivit nån slags magnet för bovar och jag kan inte komma undan dem. Innan hade jag ingen aning om vem som var vad bara genom att dömma efter utseendet eller hur en person rör sig eller flackar med blicken. Om en person klär sig på ett speciellt sätt funderar jag numera på om det finns ett eller flera vapen gömda i byxorna eller i munk jackan.

Jag vet att detta område är speciellt för sin ovanligt höga krimminalitet och att det inte är så här överallt. Men när man bara träffar sådana människor hela dagarna är det lätt att glömma bort att vi har att göra med en liten del av befolkningen och en majoritet är laglydiga människor med vanliga jobb och normala vanor.

Om jag blivit sån här efter bara 6 månader hur kommer jag då känna mig om ett år, fem år eller tio år. Jag tror jag måste komma på en strategi för att överleva i det här jobbet och inte bli helt störd.

Om ungefär ett år åker jag och min små loppor hem till sverige igen på semester. Jippie!! Längtar redan. Jag bor inte så långt från flygplatsen i Sydney och varje gång ett internationellt plan flyger över får jag sån längtan över att sitta på just detta plan som tar mig hem till mina tassemarker igen. Förra gången jag var hemma kändes det länge overkligt och annorlunda tills jag öppnade mammas kylskåp. Där stod den gröna mellan mjölken, den blå gula filen och riktig gul ost. Jag fick en stor klump i magen av lycka att äntligen vara hemma. Visste inte att man kunde bli så glad av lite mellan mjölk;) (Jag blev lika lycklig när jag såg den överfyllda skålen med lösgodis).

Detta är dock under förutsättningen att jag lyckas spara ihop nog med pengar till resan. Mina levnads förhållanden har förändrats drastiskt efter separationen och det är en liten kamp att få allt att gå ihop. Men det är inte enbart negativt att leva snålt. Det har fått mig att verkligen ifrågasätta mitt leverne och att inte ta allt för givet och det känns riktigt skönt att vara lite mer eftertänksam. Istället för att bara handla det jag vill ha så måste jag ordentligt fråga mig om jag verkligen vill ha det och sen lägga upp en plan för att kunna ha råd att handla det. Ofta har det visat sig att efter en månad av sparande är det inte så viktigt längre och jag faktiskt inte behöver det.

Förut gjorde jag många aktiviteter som kostade pengar vilket numera inte funkar så jag har fått hitta på nya saker att göra med barnen som har varit riktigt roligt. Vi har tex åkt tåg runt om i hela Sydney då det är gratis som polis. Vi tar med en liten picnick och har en kanon dag. Inget mera IKEA vid dåligt väder eller playdays aktivitet. Inga mer take aways kaffe eller mat. Allt inköps numera på ALDI, nån tysk billighhets affär. Det ger faktiskt resultat och jag har numera lite pengar över i varje två veckors period som vi får betalt.

Satan vad jag låter präktig, framför allt när jag säger att jag trivs med att vara "duktig". Får kontra med fick förra lönen köptes det svarta spets underkläder (dock Target) och $70 gick åt till att dricka öl (dock inte längre champange).
Life's good!

Törstig nu!

I går gick ett jobb ut över radion att en man som var inlaggd på mentalsjukhuset i stan har ringt 000 då han behövde brådskande hjälp från polis eller brandkår. Han ringde från sin mobil och berättade att han blivit inlåst på sitt rum av doktorn och han behövde komma ut för att köpa en Coca Cola från vendingmaskinen i korridoren då han var lite törstig.
Vi lät brankåren ta jobbet...

Ytterligare 12 långa timmar

Dagen efter med min knasige partner spenderades nästan helt i tystnad. Min partner sa max tre ord under hela dagen och muttrade nånting om att han gått lite för långt dagen innan. Visst visst, inga problem.

Vi var ute och gjorde High Visibility Policing, vilket betyder att vi gick upp och ner på Sydneys gator för att fånga bovar som rycker väskor från bilar och pedestrians. Tjuven går fram till bilar som stannar vid trafik ljusen öppnar bildörren och tar väskan som oftast ligger på passagerar sätet, och sen sticker dom innan folk fattar vad som hänt. Asiater och ensamma kvinnor som går på trottoaren är också mål för dessa ligister och vi brukar ha runt 8 allvarliga incidenter varje dag. De är tyvärr lite mer våldsamma då folk självklart håller fast i sin väska så tjuven får ibland andvända lite mera våld. Tyvärr är det sällan vi fãngar dem i acten om vi inte är på plats då det händer.

Nu skall jag dra på mig bootsen igen för sista natt skiftet i detta block, sen är jag ledig i tre dagar vilket skall bli underbart. Saknar mina små loppor så det svider i bröstet.

Konversation i polisbil

Ibland kan 12 timmar tillsammans i en polis bil bli väldigt väldigt långa timmar.
Efter den första timman av chit chat kom frågan:
- Vill du ha sex med mig efter det här passet?
- Ehhh, nej, sa jag lite knofunderad
- Skulle du vilja ha sex med mig i morgon efter nästa pass då du lärt känna mig lite bättre?
- Ehh, nix, sa jag och skrattade högt, då jag trodde han skämtade.
- Vad har du på dig under uniformen så jag kan tänka på dig när jag är ensam?
- Det har du inte med att göra, sa jag lite förnärmat.
- Är du rakad eller inte där nere.
- Fuck off, sa jag lite argt.
- Om du var full skulle du ha sex med mig då?
- Aldrig i hela mitt liv, protesterade jag, men skrattade generat.
- Du skrattar, är det en invitation till sex?
- Nej jag skrattar för att du är en idiot, sa jag nu mer bitskt.
- Varför vill du inte ha sex med mig i kväll?
- Vill bara inte, svarade jag okomfortabelt.
- Skulle du någonsin vilja ha sex med mig i framtiden?
- Nej aldrig, sa jag och skruvade på mig.
- Tycker du jag är ful?
Som tur var (fast inte för dom inblandade) åkte vi till en trafik olycka och jag blev räddad genom att diregera trafik i en timme. Tyvärr blev vi sen fast i två timmar i en väntsal på sjukhuset när vi väntade på att ta statement från ett par offer.
Han sitter nu brevid mig i en väntstol och börjar igen,
- Hur ofta tänker du på sex?
- Är jag någonsin i dina fantasier?
- Vilken position föredrar du.
- Är det sant de dom säger om svenskor och sex?
Nu tappade jag tålamodet och råkade nämna saker som "shut up you ugly bastard. I will never never have sex with you in a million years and can you please stop talking bout sex, you f...ing repulse me!!!!
Det blev pinsamt tyst och inte ett ord yttrades tills doktorn kom och visade oss till vårt offer. På vägen tillbaks till stationen var det tyst ett tag tills:
- You have no idea how much you turn me on when you are angry. Would you handcuff me when we have sex?
Suck. I dag är jag med honom i ytterligare 12 timmar och det är inte med glädje jag drar på mig bootsen för att fånga "bad guys" i Sydney.

I bland blir man testad på jobbet när man är ny.
I går natt var vi på ett inbrott i en liten skola. En fönsterruta var krossad och stället hade blivit genomsökt. En securitas vakt hade sett två personer klättra in och misstänkte att dom fortfarande var där. Med dragna batonger och ficklampor i högsta hugg började vi klättra in. Måste erkänna att det var spännande som tusan. Vi insåg snabbt att vi inte skulle kunna söka igenom skolan själva utan förstärkning av en polis hund. De kom innom ett par minuter och en bjässe till schäfer släpptes lös. Tyvärr var tjuvarna redan försvunna.

Då det var mitt i nassen och hundföraren inte hade mycket att göra frågade han vår Sargeant om han kunde låna en av oss att öva sin hund på. Självklart blev det den mest juniora personen som skulle agera lockbete till den blodtörstande besten. Jag fick smyga mig in i den kolsvarta skolan igen och hitta ett skrivbord att gömma mig under. Jag hade en av hundens leksaker i handen. Detta skulle göra att han inte skulle anfalla utan bara skälla när han såg mig. Hurra!!

Det tog inte lång tid för hunden att hitta mig. men det kändes som en evighet innan dess matte kom till undsättning. Lyckligtvis var det en snäll hund så när han luskat ut mitt gömställe sniffade han på mig, började skälla och sen hoppade up på min rygg och försökte ta leksaken i från mig. Lite läskigt var det dock allt.

Senare på kvällen åkte i till ett jobb där en man försökte ta livet av sig med en sax. Jag fick åka med i ambulancen till sjukhuset då han var våldsam mot personalen. Han berättade att det var hans femte försök denna månad och han hade precis blivit utskriven från psyken mot sin vilja. Kände bara sorg i hjärtat att han inte kunde få den hjälp han så klart behövde. Det här är ett hårt land om du inte har familj med tillgångar och vänner.

Nu har jag sovit gott hela dagen och skall precis dra på mig bootsen för ytterligare en spännande natt i Sydney.

Kropps safter

Har precis kommit hem efter en ypperligt trevlig picknick i parken med mina underbara svenska kompisar. Vi har alla barn i samma ålder, är nästan precis lika gamla (runt 35) och har bott i Australien i dryga 10 år. Vi träffades för nästan 5 år sedan på lucia firande på svenska klubben i Sydney. Vi alla tre tyckte att en del av våra landsmän (läs kvinnor) var lite snobbiga och bestämde oss för att bilda eget svenska gäng. Innan jag fick barn hade jag inget behov alls av att träffa andra svenskor men det är lite svårt att hålla uppe vissa traditoner om man inte kommer ihåg dom och det är lättare med folk med samma seder. Jag vill att mina barn skall få ta del av deras svenska bakgrund och genom att träffa andra svenskar visa att det finns andra knäppskallar än deras mor.

Helt klart är att det finns stora skillnader mellan australiska och svenska kvinnor, men det är också det enda. Vi är olika, det ena varken bättre eller sämre men ibland är det så skönt att träffa andra svenskar med samma bakgrund. Förstår känslan av att plocka färskt lösgodis från kiosken, har ätit skol lunch i en bamba i sin ungdom och vet hur det känns att cykla utomhus en sommarkväll brevid en sjö.

Sen har vi det här med barn aga. Här slår alla sina barn på rumpan om de varit olydiga. Om alla gör samma sak blir det norm och dom kan verkligen inte förstå vad det är för fel på det. Jag argumenterar inte om det längre alls, det âr liksom ingen ide, även om jag kommer ihåg hur arg det gjorde mig i början. Ibland kommer jag inte ens ihåg själet till varför, jag vet bara att det är fel. Med mina svenska vänninor behöver jag varken försvara mig eller känna mig som jag kommer från venus.

Vi träffas nån gång i månaden med barnen och när andan faller på så går vi ut och busar. Även om vi alla pratar svenska med varandra och med barnen väljer dom att prata engelska med varandra. Fem åringarna ber ibland sina mammor att inte prata konstigt språk när andra är omkring för dom tycker det är pinsamt att deras mamma är annorlunda.
Ett annat själ till att träffas är för att hålla svenskan igång. Och ibland är det inte helt lätt att hitta rätt ord. Såsom kropps safter. Vi kunde inte komma på ett bättre ord för det men det låter verkligen konstig. Nån som kan ett bättre ord för body fluids än det jucia kropps safter?