Senior on the truck

Fick min "stripe" i går, vilket betyder att jag nu är en fullfjättrad polis med fullt ansvar för mina handlingar och numera "senior on the truck". Herre min djävlar vad rädd jag var i nall. Vilket fruktansvärt ansvar, tänk om jag gör fel eller råka skjuta nån i foten. Tills nu har jag jobbat med collegor som varit i jobbet i minst 4-5 år och alltid vetat vad som skall göras. Nu är det upp till mig, plus att jag är ansvarig för min mer juniora collega. Hjälp!!!

Allt gick fint tills vi fick ett larm om en våldsam "domestic" där styvfadern var schizophrenic, hade inte tagit sin medicin på 5 månader och druckit sprit i dagarna 3. Han gick lös på sina tre barn och fru med ett baseball bat. När vi kom fram möttes vi av de tre barnen som stod utanför lägenhets complexet och berättade vad som hänt och var han var. Hissen funkade inte och vi sprang up 7 våningar. När vi kom upp till 5:e våningen kunde vi höra skriken.

Jag kallade på backup, och när jag fick konfirmation att dom inte var långt borta gick vi in i lägenheten med spray och batong i högsta hugg. Som tur var fick vi det hela under kontroll snabbt och tog ut pappan. Mamman vägrade berätta vad som hänt eller lämna ett statement så i stället för att arrestera honom tog vi honom till mental sjukhuset.

Efter det fick vi två robberies och ett massivt brawl som löste upp sig självt när vi kom. Tre oljuds klagomål, ett parkerings klagomål, flyttade på en full nisse två gånger och fick till slut köra hem honom till nån förort västerut.

Natten slutade okej och jag behövde bara stanna kvar nån timme för att göra allt förbannat pappers arbete.

Har nu sovit en bra stund och är precis på väg att dra på mig bootsen för nya äventyr i sunny Redfern

Äntligen

Äntligen kom min lilla loppa hem efter två operationer och massa magont. Min älskade lilla dotter går nu omkring med en påse på magen som töms med jämna mellanrum. Allt gick bra till slut och det är en sån otrolig lättnad att se henne gå omkring som inget hänt. Hennes syster är överlycklig och ömsom klappar henne på kinden och kramar henne alldeles för hårt. Livet återgår sakteliga till det normala.

Officer down

En kollega från grann stationen blev skjuten i magen i morse och ligger på sjukhus (samma som loppan). Jag känner honom inte personligen men vet vem han är och säger hej i korridoren. I morses var det stor nyhet på tv, sen har inte ett ord nämnts i nyheterna. Det är nått konstigt på gång och mång frågor om vad som hände. Jag har nått olustigt i magen...

Loppan har ont

Hade ytterligare en sjukhus vistelse i veckan lite mer traumatiskt än förra gången.
Dan efter jag kom hem från min vistelse, åkte största loppan in för att ta bort en systa på livmorden. Under operationens gång upptäckte de att de även fick ta bort en del av urinblåsan. Hon hade fruktansvärt ont när hon vaknade och fick en hel del morfin för att klara smärtan. Det var så ohyggligt att se min underbara fina lilla loppa lida så. I tre dagar har hon legat och vridit sig som en liten svag mask.

Jag sitter och håller hennes fina lilla hand och stryker hennes svettiga panna, hon somnar till in nån timme för att vakna med ett ryck och skriker rakt ut i smärta. Efter ett tag kunde jag inte klara mera. När hon somnat till gick jag ut i korridoren och storgrät. Väggarna utanför var fyllda med foton av små bebisar och större barn med tuber i näsan och med fötter och händer i bandage. Det var tack kort från familjer som fått ta hem sina barn och minnes kort av de som inte klarat sig om vartannat. Jag grät för allihop och min lilla flicka som hade fått cancer om inte de duktiga läkarna insett vad som var fel med henne och opererat i tid.

Fortsättning följer...

Grädd tårta med fienden

Har haft nöjet att återta bekantskapen med det australiska sjukvårds systemet efter att ha varit inlaggd i en vecka med lunginflammation. Det enda man kan säga är att mycket finns att önska om detta stenålders system.

I sängen mittemot mig låg en aboriginal kvinna som bor i gettot som vi kallar "The Block". Det visar sig att hon är en av deras "Elders", vilket betyder att hon är en av de som bestämmer i klanen. Hon hade precis fått veta att hon hade lugncancer och skulle opereras. Helt underbar kvinna med huvudet och humorn på skaft. Det blev ett lustigt lustigt möte en dag då 4 poliser i full uniform kom och hälsade på mig, samtidigt som ett gäng aborginer skulle besöka sin aunty. Aborginer från "The Block" tycker oftast väldigt illa om poliser (med all rätt ibland), men då deras aunty vinkade in dem och sa att vi två lärt känna varandra och allt var okej så mjuknade bägge sidor och slutade resa sin ragg. Då en annan patient fyllde år satt vi allihop på små stolar i en ring och drack lemonad och åt grädd tårta. Långt från slagsmål med knivar och batonger.

Gräv uppåt!

Det blev lite för mycket för Jenny ett tag. Kunde inte riktig hålla ihop trådarna ett tag men nu känns det som att jag börjar få kontroll över livet igen. När jag loggade in idag såg jag att min sista post var i September. Först trodde jag att det måste vara September 2006 och inte bara 4 månader sen. Det har hänt så otrolig mycket under dessa månader att det känns som över ett år jag bloggade sist. Helt otroligt.

Men här är jag nu. Svuren polis minsann. Studierna är över, skilsmässan är över, djälvuls året 2007 är över.

Det är dax att börja leva igen.

Polair

Just nu svepte polis helikoptern över mitt hus på väg till Redfern. Satan. Det händer alltid nått spännande när jag är ledig...