Teknikens under

Ny kamera, ny dator, ny provider, vi far se hur det gar, forsta blogg fotot pa mycket lange. Blomma fran tradgarden, har ingen aning om vilken sort men fin ar den.

Mad as a cut snake

Vi arresterade en galen cykel kurir härmodagen. Han såg inte helt tokig ut så det tog ett par minuter innan vi förstod att han var lika galen som en klippt orm (dåligt översatt aussi slang).
Jag gick igenom hans plånbok och hans tillhörigheter nere i cellen som vi gör med alla vi tar in. Plånboken stank konstigt när jag öppnade den men jag hittade ganska snart lukt källan. I en liten plast påse hade han sparat alla sina avklippta tånaglar. Långa svarta klo liknande bitar som avgav en kväljande lukt. Jag är normalt inte äckel magad och tycker mig har sett både det ena och andra detta år, men detta fick mig att nästan spy direct i plånboken.

Efter att ha hämtat mig något frågade jag cyklisten varför han sparade sina naglar. Han berättade då att staten har försökt förgifta honom och han sparar all naglar så efter att han har dött kan dom testa hans naglar och se vilket gift som andvänts. Det enda som gör att han överlevt är att han dricker 6 liter vatten om dagen för att spola ut alla gifter.

Mad as a cut snake

Jobb äckel

I dag var det äckligt på jobbet. Första gången jag fick en instinktiv spykänsla i halsen och ville kräka över människors ibland djuriska beteende.

Några kollegor arresterade en känd sex förbrytare som hade ertappats med byxorna runt anklarna i en park. Min uppgift var endast att transportera honom till stationen och föra in honom i cellen. Något som normalt inte rör mig i ryggen. Vi har flera "kiddy fiddlers" som vi arresterar eller trakasserar med jämna mellanrum och inget som jag tillåter mig att bry mig om.

Just den här mannen är känd för att även vara våldsam så vi var på vår vakt när vi tog ut honom från trucken och in i liften till cellerna. Han hade hand fängsel och var relativt normal när vi började leda honom mot hissen. Plötsligt tog min partner ett hårt grepp om hans nacke och tryckte ner honom så han gick framåt böjd. Min partner väste i hans öra att han var en hund.

Visserligen var detta kanske ett övergrepp men inte nått utöver de vanliga. Det äckliga var hans reaktion. Han har antagligen blivit hunsad i hela sitt liv av föräldrar, släktingar och senare fängelse vakter. Han infann sig genast i rollen som hund och jag har aldrig sett nån så kuvad och förstörd människa. Det är svårt att beskriva känslan, jag tycker inte synd om honom för fem öre då de brott han begått är ofattbara, men att se han i ögonen var som att se in i helvetet självt och jag undrar vad han har varit med om för att bli ett sånt monster.

En timme senare var detta monster ute på gatan igen då det inte fanns bevis nog att hålla honom.

Samma park som han blev arresterad i leker mina döttrar i nästan dagligen. Jag vet inte hur jag skulle bete mig mot honom om jag nån gång träffar på honom igen.

Sorry Day.

I förra veckan var det två stora händelser i Australien och Refern.

Vår nya premiär minister sa ett efterlängtat och sent förlåt till landets aborginer och framför allt till "The stolen generation".
Mellan 1950 och 1976 ansåg staten att aborginer inte kunde ta hand om sina barn, så poliser hämtade med våld små barn från deras familjer och adopterade ut dem till vita familjer. Detta är ett av skälen till att aborginer inte gillar oss poliser.

Detta hände i förra veckan och det är verkligen delade uppfattnigar i landet om att säga förlåt var rätt eller fel.
Dagen efter "Sorry Day" var det års dagen av TJ Hickeys död. Han var en ung tonåring som på sin cykel blev jagad av polisen i Redfern. Han tappade kontrollen och ramlade av sin cykel och blev spetsad på ett staket. Fruktansvärt tragiskt för alla inblandade. Detta ledde till Redfern Riot i 2002.

Man är inte så populär som polis i Redfern just nu.
Vi har blivit tillsagda att inte köra in "the block" (område som enbart aborigines bor) och inte bli provocerade eller gå ur bilen. Så när det blev ett stort slagsmål med 80 fulla aborginer som pucklade på varandra körde vi bara förbi. Vi saktade dock ner och vi blev plötsigt omringade av aggro folk som började ge sig på bilen med flaskor och knytnävar. Måste erkänna att det var läskigt som fan. Om vi gasade på hade vi ju kört över dom och hade vi stannat skulle dom slå sönder rutan och dra ut oss. Lyckligtvis kom backup fort och gruppen skingrade sig.

Resten av natten spenderades på sjukhus då en nisse blivit knivhuggen i halsen efter att ha råkat väcka sin flat mate som trodde han var en inbrotts tjuv...

Första skoldagen

Så var det dags för stor loppans första skoldag. Stolt spatserade hon iväg i sin ny uniform och alldeles för stora skolväska. Utan att blinka sa hon adjö åt tårögda föräldrar och kastade sig in i den nya världen.
På kvällen vek hon ihop varje uniforms del noga och lade ner dem i en rosa och svart låda jag fått underkläder i i julklapp. Hon lade även ner sin nya klocka, satte på locket och knöt en rosett med det svarta siden bandet. Exmaken såg undrande på paketet och mig när han hämtade henne.

Tyvärr har hon bara gått en dag hittils sen blev hon ju sjuk. I morgon, nästan tre veckor senare är det dags igen. Unformen ligger redo under silkes pappret och hon sover med skolväskan och hatten i sängen. Min älskade lilla loppa håller på att bli stor.

Pojkar pojkar pojkar

Pojkar, pojkar, pojkar.
Dom finns öveallt. Söta kollegor, manliga brandmän, sexiga ambulansförare och stiliga sergeants. Om det finns så många hur kommer det sig att de som är intresserade av mig är antingen under 26 (10 år min junior), gifta eller alldeles för mesiga?
Visst är det kul med uppmärksamhet och som svensk flicka ensam flicka har man en hel del pull.

Men det är en satans svår balansgång.
Om man går up med massa sötnosar får man fort ett fint smeknamn som inte lockar. Säger man nej är man en tråkmåns med attityd.

Skulle inte alls ha nått emot en brandmann med fina gula galon byxor, röda hängslen och blåa t-shirts. Ålder och utseende ingen betydelse, röda hängslen gör mig alldeles nipprig....